|
|
|
|
Förutom dessa praktiska aspekter finns det andra skäl till dispositionen. Det första är att detta skrivsätt stämmer med mitt temperament och lynne. Ett annat skäl finner vi i textens teman och budskap. Denna text är lika mycket en del av min egen filosofiska utveckling som ett resultat av denna utveckling. Det som står, och det presenteras även som sådant, är en del av en pågående arbetsprocess och därmed en del av det liv jag lever. Att filosofi bör ha sin utgångspunkt i ett levt liv är för mig självklart. Filosofi som inte har denna förankring blir möjligen i sina bästa stunder till en intressant lek – ett slags tänkandets Tetris. Att manuskriptet är ett slags arbetsdokument kan kanske irritera läsaren som undrar varför jag inte fört samman allt som hänger ihop för att undvika upprepningar. Dessutom kanske det finns en önskan om systematik och klart formulerade slutsatser. Läsaren har rätt i sina förväntningar om att det är så filosofi brukar skrivas och se ut. Till stor del är dock min text en kritik av dagens humaniora och den akademiska filosofin. Denna kritik gäller både innehåll och arbetsmetoder. Jag får istället vädja till läsaren att försöka se de förekommande upprepningarna i ljuset av att olika resonemang ibland leder till ungefär samma punkt och att detta är en poäng i sig. Samt att själva aktiviteten, eller metoden, oftast är betydligt viktigare än resultatet. (Ur förordet) Förord av Lars Oldenburg. Beställning:
|
||||
Jag påbörjade denna text under min barnledighet vilket till del förklarar textens upplägg i små korta avsnitt. Det var knappast en period när man kunde sitta ner i lugn och ro under längre tid, men det fanns desto fler stunder för tänkande. Minuter eller timmar mellan en stunds sömn, lite lek eller under vaknätter sittande på golvet med anteckningsblocket vid en spjälsäng. Kasta ned korta formuleringar, läsa och börja om.